
Vädrets makter log mot Subborna när vi på lördagen styrde ner mot Motala för att köra ett testlopp runt Vättern. Solen sken, temperaturen omkring 17-19 grader och vindarna svaga. Nästan helt optimala förhållanden!
Vi samlades på hamnparkeringen för start runt kvart i elva. De var uppenbarligen fler som läst om oss i lokaltidningen för det var en ganska bra samling som applåderade iväg oss en knapp halvtimme efter utsatt tid. Lokaltidningen var på plats även de. Kändes kul och väldigt inspirerande med lite uppmärksamhet inför utmaningen.
Tyvärr blev vi långt ifrån de 30 cyklister som jag hade räknat med. Det var trots allt ett datum vi spikade i november så lite märkligt att endast 17-18 subbor kom till start. Alldeles för få som jag kände vid start.
Jag hade inte präntat in banan i varken GPS eller huvud. Rätt säker på att andra kört flera gånger tidigare och därför hittade. Inte helt smart som det visade sig. Sorry.
Redan i Motala hade vi lite svårt att hitta rätt väg ut och starten blev lite strulig, minst sagt, innan vi kom ut på vägen söderut mot Jönköping. När vi väl var på rätt väg blev det åka av..
..lite väl mycket åka av faktiskt. Vi tappade ganska snabbt fyra man och jag själv var rejält på repet efter en knapp timme. Då körde vi fel i Ödeshög. Plötsligt var vi vid påfarten till motorvägen.
Det blev ett snabbt stopp för att kolla väg men även för att korrelera hastigheten. Vi hade knappa 45 km/h i snitt efter den första dryga timmen. Vi hade helt klart kört lite över gränsen och fler än jag var rejält fiskiga. Vi bestämde oss för att sänka farten. Vi vände och svängde ner rätt väg. Precis där kom de fyra som släppt ikapp och vi blev återigen en större grupp. Skönt.
Nästa timme gick bättre. Farten lite lägre och kedjan mycket jämnare. Det flöt på bra ner till Jönköping. Vädret var makalöst och utsikten hänförande när vi passerade Brahehus och Gränna. I uppförsbacken mellan Gränna och Jönköping tog vi det duktigt lugnt. Maxade sedan utför på vägen in mot Jönköping. Gjorde en mäktig omkörning av ett stort gäng cyklister. Då gick det undan..
Inne i Jönköping körde vi fel igen. Fick vända och återsamla. Snabb hudle up och nya taktiska funderingar. Alla kände att det gått bättre den senaste timmen men visst fanns det mycket att slipa på.
Igenom Jönköping var det struligt. Många rödljus och svårt att hålla ihop. Jag hoppas verkligen att Vätternorganisationen kan se till att hjälpa de 600 snabbåkarna som startar på morgonen att komma igenom Jönköping. Vi kommer att passera där precis över lunch en lördag. Runt 12:00. Snälla..!
Efter Jönköping strulade det åxå lite. Men efter det var det skönt flyt till Motala.
Styrkan krympte. Jag själv fick kramp efter 13 mil. Låg på rulle ytterligare knappa sex mil för att sedan kliva av. Då hade två cyklister redan klivit in i våra följebilar. Efter det fick jag leka sportchef.. langa bananer, salttabletter och vatten. Laga punkor, byta hjul och pejsa cyklister..
Kedjan blev mindre men farten var hög. Till slut var de bara nio kvar i täten.
De nio höll ihop och var i Motala med en snittfart av knappa 42 km/h om vi snällt rensar för alla felkörningar och småstopp. Jag hade dryga 40 km/h orensat på min dator efter knappa 19 mil. Det var lite olika bud beroende på mätare men omräknat i Vätterntid motsvarar det någonstans i intervallet 7.10-7.20
De tappra nio var Simon, Joel, Matti, ThomasW, Otto, JohanA, Niklas, Pontus och JockeL (tror jag för jag cyklade in en kvart efter)
Nu var inte tiden det viktigaste utan träningen och vi fick många bra tillfällen att se vad som fungerar och vad som inte fungerar. Något som inte fungerade var flaskställen bakom sadeln. Båda två som körde med sådana fick mekaniskt fel (de lossnade) i princip samtidigt efter dryga 20 mil…
I kedjan finns det att slipa på men oj vilken skillnad det var efter första stoppet. Det gäller verkligen att våga gå ut i rätt fart.
Kortfilm:
Försöket runt Vättern gav helt klart positiva signaler. Fartmässigt är vi bra med i matchen även när vi var så få. Som jag känner nu idag så har vi en enormt stor chans att klara 7 timmar om vi är tre gånger så många till start och om vädret är som det var i lördags.
Ett stort tack till de två som var med och körde följebilarna som vi lånat av Skoda. Utan Er två hade vi inte kunnat koncentrera oss helhjärtat på att köra fort och bra. Nu tog Ni hand om allt som strulade för varje individuell cyklist. Fler följebilar till folket. Tack Skoda åxå så klart!
Nästa stora tack till Peter Wachler som inte bara agerade gatekeeper på ett underbart sätt utan även fixade med en kock som väntade vid stugan på kvällen med grillade biffar, pasta, sjukt god grönsaksröra mm. Självklart jättetack till kocken åxå!
När jag efter midagen lämnade stugan i närheten av sjön Roxen i en bil som skulle upp mot Stockholm var klockan efter tio på kvällen. Små vackra slingrande vägar. Här skulle man vilja cykla sa vi unisont. Fem minuter efter det, i mörkret, ser vi plötsligt en klunga cyklister i västar och med lamport fram och bak. Jag ber följebilsföraren, Rolle, att sakta ner jämte dem. Jag vevar ner rutan:
- Vad gör Ni!?
- Det är ju 60-milaren!
- Oj, vi har just kört Vätternrundan
- Idag, varför det?
- Träning
- Hur gick det?
- Bra, hur långt har Ni kvar?
- 25 mil
Det var som om cykelguden hade planerat vårt möte. Okända cyklister på mörk väg. CK Distans tyckte jag att de sa. Så när man själv har kört 30 mil i maxfart, duschat, käkat och är på väg hem så träffar man på ett helt gäng som har lika långt kvar som man själv har kört.. galet…
Nästa gemensamma träning nu på lördag och inte söndag som tidigare kommunicerat. Återkommer imorgon, måndag med information om nästa träning. Funderar på om vi inte skall köra lite kortare och lite hårdare nu. Vi måste vänja oss vid att mata 43 km/h. Rak bred väg utlovas. Tävlingsträning får jag helgen efter..
Aupa Sub7!